Barnrum och dum lillebror!
Eddie valde att dra av allt hår på en av Noras dockor tidigare i kväll. Allt flög av med rosett och allt.
Nora blev förstörd och arg på lillebror. Nu har hon vaknat och drömt om händelsen och var jätte ledsen.
Annars så sitter jag och kollar runt på möbler till barnens rum. Nora har ett väldigt fint rum med alla möblerna från MAMMUT på IKEA, men möblerna är så stora och klumpiga och tar upp ett helt rum. Ska Eddie ha chans att få eget rum snart så behöver jag köpa nytt för att få plats.
Ska man då köpa allt nytt så behöver jag en slant för de rosa möblerna för att ha råd. Problem eller hur? Oche en massa ointressant svammel.
Någon som har ett intressant pris kanske!? Jag vill annars ha hennes rum i vitt vitt vitt och en massa hello kitty!!
Eddies rum vill jag också ha i vitt vitt vitt och ha ett pirat tema...kanske....eller prins...eller djungel...eller??
My princess
Award
Med denna award följer lite måsten:
- Lägga in bilden i min blogg
- Länka till den jag fått den av
- Berätta 7 saker om mig själv
- Ge den till 7 andra bloggare
- Lägg en kommentar i deras blogg att dom fått denna award
Fick denna av familjenkellgren.bloggplatsen.se
Om mig själv:
-Jag älskar onyttiga saker
-Saknar och längtar
-Älskar inredning
-Hatar ingen
-Älskar många
-Är glutenallergiker
-Är MAMMA
Denna award ger jag till några av de bloggar jag läser...
bunnys.se , hedmanlindby.blogg.se , emilyhallgren.blogg.se , guteelin.blogg.se , minmolle.blogg.se , johleneojulius.bloggplatsen.se , torasfoto.bloggspot.se , prinsessansdagbok.com
Award
Eddie är inne i en mycket rolig ålder nu. Han dansar, vinkar, ruskar på huvudet då man säger AJAJ, kryper lite lite då han inte är å hala ytor. Han ropar även mamma. Vet ju inte om det är just ordet mamma men det kommer då han är ite ledsen och sträcker armarna efter en. Hmmm? Något kul med tungan gör han också.
En liten vilde är vad han är. Sätter man honom i gåstolen så är han på anddra sidan rummet på två röda och drar i allt han inte får.
Sitter på mammas och pappas dator så har tyvärr inga nya bilder att bjuda på men några gamla bilder hittade jag
Vi lever..
För er som orkar läsa och bedömma! (texten ej klar)
Föräldrarnas ansvar att få ungdomarna på rätt väg.
I dagens samhälle så verkar skönhet vara ett måste för att lyckas. Är man bara vacker, snygg och sexig så behöver man inget annat för att kunna göra karriär. Att kunna förföra och manipulera människor med hjälp av sin skönhet, verkar vara något många unga tjejer strävar efter att få lära sig.
Skönhetsidealet och dess påverkan sjunker allt längre ner i åldern och nu möter man tio åriga tjejer med smink i skolan och kläder som det borde vara 18 årsgräns på. Var är föräldrarna till dessa barn? Ser dem inte att deras döttrar växer upp alldeles för tidigt för att det ska vara nyttigt? Jag anser att varje förälder måste ta sitt ansvar här och sätta ner foten. Det är inte okej att barndomen fylls med bilder på hur man ska se ut eller hur man borde vara. Barndomen får man aldrig tillbaka och det borde vara varje barns rätt att få växa upp villkorslöst och ha dagarna fyllda med lek och positiva utmaningar som inte förstör deras självkänsla.
Barnen ska lära sig att de är värdefulla hur dom än är eller hur dem än ser ut.
Det är inte utseendet som avgör vår identitet, vilket många tror. I tonåren handlar allt om att hitta vår den, vi söker efter den hos andra människor för att hitta den person vi önskar vara. Återigen hänvisar jag till föräldrarna. Det är deras uppgift att visa var man ska leta och vad det är som borde betyda något. Skönhet är inte allt, även om man kan tro det i dagens samhälle. Föräldrarna kan inte hitta tonåringens identitet och de kan inte veta exakt vart eller hur hon kan söka. Men dem är till för att leda sitt barn på rätt väg. Nu säger jag inte att det är föräldrarnas fel att samhället ser ut som det gör, för det är det absolut inte. Men ska vi få en förändring så måste vi börja någonstans och media kommer inte sluta utnyttja våran strävan efter idealkroppen. Ju mer vi suktar, ju större blir det.
Synen på skönhet har förändrats mycket genom tiderna. Bara under 1900-talet har den kvinnliga kroppen gått från kurvigt till nästan obefintlig. Nu ska en kvinna inte ha former utan se mer ut som en man, fast utan muskler.
I slutet på 1800-talet skulle man ha den sk getingmidjan och idealmåttet var 32 centimeter. Kvinnor var tvungna att operera bort revben för att anses vara vacker.
På 30-talet ansågs långa ben vara det vackraste en kvinna kunde ha och därför bar man långbyxor för att kunna förlänga dem så mycket som möjligt. På 50-talet var det utan att tveka Marilyn Monroe som representerade idealet för den kvinnliga kroppen. Hon bar upp storlek 42 och kurvor på en mullig kvinna var det som gällde.
Kurvorna byttes drastiskt ut till raka pojkkroppar under 60 talet och det blev bantningshysteri för att snabbt kunna följa med i vågen av skönhet. Hysterin höll i sig på 70 talet trots att det inte lades en så stor tyngd på det. Människorna då insåg smart nog att det fanns annat att bry sig om än hur smal man var. 80 talet var träning viktigt och man skulle vara hälsosam, solbränd och fit.
Om vi då återgår till 2000 talet så ser vi att det ännu är mycket träning och privata tränare som pryder våra scheman och drömmar om perfektionism. Men nu tränar vi inte för musklernas skull och inte heller för hälsans skull utan för att vi ska vara så smala som möjligt. Många av oss vill kategoriseras bland de som har ”size zero” , som enligt mig är en sjukligt låg vikt då man är på gränsen mellan liv och död. Är man villig att riskera sitt liv för att uppnå skönhet så är det dags att tänka om.
Det inte många tänker på då dem bläddrar i tidningen är att bilderna redigeras nåt så otroligt mycket att modellerna knappt känner igen sig själva. Fotograferna förlänger, förstorar, förminskar, fixar till hyn, ja listan är lång. Detta ska man inte glömma, utan inse att bilderna vi bläddrar till, de bilder vi mår dåligt över, dem bilderna är inte verkliga. Media gör allt för att sälja och bryr sig inte om att dem lurar ungdomarna till att tro att man kan nå perfektionism.
Perfektionism kan vi endast nå om vi är oss själva på alla plan. När vi ser vårt eget värde och tror på att vi har en betydelse i denna stora värld, då har vi nått fulländelse. Då har vi nått det som borde vara vårat eget skönhetsideal. Även här anser jag att föräldrarna kan påverka. Genom att redan från början berätta för sina barn hur betydelsefulla dem är, så bygger vi upp deras självkänsla, det viktigaste vi kan bära med oss. Utan självkänsla kan mycket gå fel.
En annan sak som är ett stort samtalsämne när det kommer till skönhetsideal är plastikoperationer. Man betalar massor av pengar för att göra om sig själv för gott för att nå idealet. Man väljer själv att lägga sig under kniven för att tro sig själv hitta lyckan. Kommer större bröst och läppar att ge dig ett lyckligt liv? Kommer mindre näsa få dig dit du vill? Hade jag fått den frågan själv för 5 år sedan så hade jag svarat ja utan att tveka. Då var jag yngre och trodde att skönhet var allt. Men jag tror även att om man en gång lagt sig under kniven och märker hur lätt det var att ändra lite på sig själv utan hunger eller smink, så blir det lätt att man gör det om och om igen. Tillslut har man ändrat så pass mycket att man tagit bort det unika man föds med. De dragen bara du har, försvinner.
Det är arton årsgräns på plastikoperationer men med förälderns godkännande så kan du få göra det tidigare än så. Sorgligt nog är det många föräldrar som skriver under pappret och låter sina barn skära bort eller fylla ut det dem anser vara fel för samhället. Istället för att försöka få dem att öppna ögonen och se deras vackra drag så väljer dom den enkla vägen och ger med sig. Vad ger det barnen för syn på livet? Ge upp för samhället och låta dem dra ner dem i detta ideal som aldrig kommer gå att uppnå?
Idealet förändras ständigt. Det som vi kallar skönhet idag, kanske anses vara fult i morgon. Hur ska föräldrarna då ta ställning? Ska dem fortsätta blunda för verkligheten? Ska dom fortsätta att blunda för deras barns självkänsla som utplånas om dom visar att det är okej att gå efter ett ideal? Är det inte bättre att vi föräldrar en gång för alla sätter ner foten och säger att detta inte är okej? Vill du att din dotter eller son ska växa upp och inse att dom inte duger som de är? Nej jag trodde väl det.
Nu är det dags för alla föräldrar att ta sitt ansvar och förklara att verkligheten finns inom dig. Där inne finns perfektion, drömmar, hopp och lycka. Bara du kan göra att du når dina mål och det gör du bäst om du är dig själv. Visa dem rätt väg.
Hjälp mig med era tankar och argument angående dessa frågor!
Hur påverkas vi av skönhetsideal?
Vad innebär det att älska någon? Vilka konsekvenser kan det få?
Kärlek barn och föräldrar emellan??
Varför blir man kär i en viss typ av person och personlighet?
Prinsessakläder, disco och blöta pruttar.
Idag har vi firat Lova som fyllde 4 år. Ett gäng på 6 tjejer ät gott och hade jätte skoj. Alla var fina prinsessor som dansade till gummibjörnen. Det bjöds även på pruttar från datorn och skattjakt. Jätte skoj och Nora är jätte trött här hemma!
Eddie har knappt sovit alls de sista 2 dygnen så jag känner mig helt slut men måste börja plugga lite i kväll...
Internet funkar ej!
Nu är jag i alla fall klar med allt för denna vecka.
Mycket plugg!!!
Pengar
Men nya vardagsrumsmöbler blir det denna månad så blir det kläder till våren...suck,,,vill ha massa pengar nu!
Lyckligt barnbarn
Dom lekte och lekte. Eddie ville vara i hennes famn och log varje gång han såg henne!
Mitt stora mammahjärta är lyckligt. Deras farmor är underbar och jag hoppas på att detta blir till en vana för barnen. När vi flyttar in till visby kommer vi närmre farmor och förhoppningsvis får dom samma relation till henne som dom har till mina föräldrar!
God morgon alla kära läsare.
Idag kommer barnens farmor och hälsar på. Nora längtar och frågar om inte klockan är ett snart.
Jätte roligt för deras skull. Det var länge sedan sist Nora träffade henne och Eddie har aldrig sett henne.
Mammahjärtat blir glad!
Ha en bra dag allihopa.
Sprutan klar!
Varit nere i nya affären också och köpt lite grejer.
Nu sover Eddie och vi bakar tårta av leran vi köpte ny idag!
Storhandel och middagsbjudning!
Fick hem en massa gott så nu är frys och kyl proppat med godsaker!
Hann hem och vila benen en timme innan vi skulle på middag hos Mia, Sandras svärmor.
Thaimat med kokosmjölk och grön curry! Fan va gott det var. Efter en kopp kaffe, lite fia-spel så begav vi oss hemåt och har nu bara hunnit starta ett nytt tvspel Nora fick idag och startat datorn typ.
Eddie sover och jag ska börja plugga snart efter lite ensamtid med Nora!
Tänk om...
Jag vill ju verkligen göra detta och det skulle vara hemskt om jag inte lyckades. Minimal chans kanske att få plats men för en gångs skull kan det väl få vara min tur att få leva ut min dröm!?
Egokick!!!
Med de slitna fula taterna borta så ska fula slitna Linda med bort! Thats it!
Dagen!
Nora klippte sig också idag och satt stolt på stolen och dinglade med benen! Hennes lockiga hår blev ännu lockigare så prinsessaklänning åkte på direkt efter. Vacker liten sessa!
My new fripp!!
Jag blir inte bra på bild men jag bjuder på några i af!!!! Njut (eller gråt)!
God morgon ljuva Söndag!
Mamma och pappa hjälpe mig att bära ner kartonger och julgran, satte upp TVn på väggen gjorde dom med!
Trappan jag har här kan jag inte bära tunga saker i så då kom dom till undsättning!
Idag är det dagen D och jag ska kapa mitt hår, men det kommer nog inte bli så mycket kortare än jag har nu. Hoppas att jag kommer bli nöjd med det iaf. Ska färga håret lite mörkare med.
Det tråkiga är att jag har mycket rött pigment i mitt hår så jag får alltid röd nyans då jag färgar det trots att jag väljer vanlig chokladbrun. Men men...
Ha en underbar Söndag allihopa!
min systerson!
my kidz
snölek
Orkar inte skriva mer just nu men vädret har varit underbart. Jag har tagit två promenader och Eddie har fått sova utomhus i tre timmar sammanlagt idag. Skönt!
Alla rätt...
Csn beslut!!
Att öppna sig...
Jag håller saker inom mig, stänger dom inne, pratar inte om det och låtsas ha glömt hur det är jag känner.
På så vis tror jag att allt är okej, att det är som det ska vara. Jag skrattar, städar, busar, leker och sysselsätter mig hela dagarna för att slippa tänka på just detta. När kvällarna kommer ligger jag vaken länge och ser på tv tills ögonen inte klarar att hålla sig öppna, på så vis slipper jag känna.
Men idag då vi var på församlingshemmet så fick jag en fråga om just detta av en av mammorna. Utan att tänka så sa jag sanningen. Hur det var och hur jag kände mig. Hur jag kunde gråta och skaka av det då jag tänker på det. Jag blev skakig där nere med men skönt att få prata.
Även om det inte var mycket jag sa så fick jag skuldkänslor, ont i magen och tänkte att nu brakar helvetet in om detta kommer fram.
Men samtidigt var det skönt att bara få släppa ut lite av det, få berätta att allt inte är så jävla bra. Allt är inte som jag hade drömt om....
Nej så här!
Så här blir det i stället..Ellie har rätt. En längre beckham frisyr blir inte så snyggt så då hittade jag en liknande som är längre från början!!!! The new me!! Längtar till Söndag då håret ryker!
Mig??
Funderar på att klippa mig så fast ha det 5 cm längre kanske! Mitt hemska hår behöver kapas...skulle jag passa i det!!?? Tror ni det blir jobbigt att styla!?
Klar.
Promenad och städning!
Vi har varit ute på promenad idag med, varit och handlat och pysslat. En lugn och skön mysdag med andra ord.
När barnen har somnat ska jag plugga det sista som behövs göras denna vecka.
Ha en mysig kväll alla!
Badrumsskåpet uppladdat med bara nytt!!
Vill så gärna ha!
you make me happy
Saknar min mage!!
SPA!!!
Dagen idag!
Nora hade myror i brallan under sången och satt inte riktigt stilla och Eddie var inte alls på humör för sång utan ville bara sova.
Efter 3 koppar kaffe så plockade vi ihop och drog oss ut på promenad i en timma. Jätte skönt väder ute och jag skulle kunna varit ute i en timma till.
Det ni!!!
Har gått ner 1,5 kg på 11 dagar. Det var ju inte meningen att jag skulle gå ner något utan bara få en fastare kropp. Så nu är frågan, kommer man fortsätta ner i vikt i denna takt eller är det bara första tiden? För jag är väldigt nöjd med min vikt nu.
Bedöm min novell! Något som ska ändras!?
Jag drömmer om en tjej. En tjej som alltid är ensam, utfryst och ledsen. Jag ser henne ihopkrupen bredvid sängen, gungande med tårarna rinnande ner för kinderna. Hon försöker gråta så tyst som möjligt för att föräldrarna inte ska höra. Men de tårar som hållits inne under hela dagen går inte att stoppa.Månen lyser starkt in genom fönstret och får hennes bleka hy att se blå ut. När hon inte orkar gråta mer, när hon inte orkar känna mer så kryper hon in i garderoben,tar fram ett rosa skrin där hon har gömt choklad och kakor i överflöd. Frossande, gråtande och ensam sitter hon där tills allt det goda och förbjudna dämpat känslorna och fått tårarna att sluta rinna. Då äntligen kan hon våga sig fram till sängen och sluta ögonen. Först då vågar hon möta sömnen och dess hemska drömmar om hur morgondagen ska te sig.
-Kan alla samlas här nu så kommer bussen alldeles strax?
Klassen skulle till stranden för att måla av naturen och dess glans i vårsolen. Ungdomarna samlades i en klunga bakom läraren och alla trängdes för att få platserna längst bak.
- Oj oj, nu får alla komma bak till oss. Bella kommer på bussen och vi kommer tippa! Skynda er, jämna ut vikten!Jag vågade inte se upp och möta deras blickar. Snabbt hittade jag en ledig plats och gömde mig under min keps resten av bussresan. Man skulle kunna tro att man skulle vänja sig vid elaka kommentarer, att man skulle lära sig leva med det. Att det skulle bli till en vardag. Men för varje kommentar, för varje påhopp så mår man sämre. Magen knyter sig allt mer, huvudet fylls med ännu fler hemska tankar och hjärtat brister bit för bit. Jag vill bara skrika, gråta och försvinna men vad skulle det hjälpa mig? Dessa elaka människor skulle bara må bättre av att se mig gråta. En vacker dag ska jag ge igen och då kommer det vara så hemskt att det aldrig kommer försvinna ur deras minnen.
Väl framme vid stranden satt jag kvar tills alla de andra klivit av och valde sen en plats långt ifrån dem. Jag satte mig på en brygga och fattade pennan i handen, såg mig om och för en liten stund glömde jag bort mitt liv och njöt av den fina utsikten. Vattnet glittrade av solens varma strålar, fåglarna sjöng sin vackra sång och skogen var alldeles grön bakom oss. Det fick mig att känna mig liten igen och tankarna förde mig till farmor och farfars stuga på västkusten där jag spenderade många sommrar som liten. Jag och pappa fiskade krabbor medan mamma satt på klipporna med en solhatt på sig och vinkade till mig varje gång jag tittade upp på henne. Hennes skratt och leende var alltid så äkta och fick mig alltid att känna mig som den mest värdefullaste älskade lilla flicka i hela världen. En sommar överraskade dem mig med ett födelsedagskalas, trots att jag inte fyllde år förrän i december. Dom hade köpt tårta, blåst upp ballonger och dukat upp kalaset ute på en picknick filt på berget bakom vår stuga. Pappa bar mig nyvaken hela vägen och bad mig blunda då han satte mig på filten.
- Nu får du försiktigt öppna ögonen, prinsessan min.
När jag öppnade ögonen såg jag farfar komma gående med en litet lurvig valp i ett rosa koppel. Jag tittade på mamma och pappa, båda nickade. Hon var min, Jag döpte henne till Mimmi. Sen den dagen har hon varit min bästa vän. Min enda vän.
Verkligheten hittade tillbaka till mig och jag tittade ner mot stranden där de andra var i full gång med att måla. Bakom dom fanns det en stor ek som blommade ut och fick hela strandpromenaden att verka oändlig. Trummade lite lätt med pennan på blocket och kisade med ögonen innan jag började kluddra ner en skiss ,Då tappade jag pennan och skulle luta mig ner för att hämta upp den ur vattnet. Jag tappade fotfästet och ramlade i med ett plask. När jag kom upp till ytan igen hörde jag hur klassen skrattade högt. Kunde se hur dom pekade och låg dubbelvikta av välmående att deras feta klasskamrat ramlat i. Min lärare sprang snabbt ut till bryggan för att hjälpa mig upp, men utan framgång. Jag simmade in till strandkanten.
- En strandad val allihopa! Kolla en strandad val. Visste inte att dom var så feta.
- Nej men ser du inte Rickard? Det är en knubbsäl, eller en valross som tigger efter mat. Klappa händerna valross så får du fisk.
Det var det mest pinsamma och hemska jag varit med om. Gråtandes sprang jag bort mot vägen. Började gå hemåt samtidigt som jag ringde efter min mamma som snabbt lämnade jobbet och hämtade upp mig på vägen. Jag var ledsen och arg. Så arg att jag skakade i hela kroppen. Nu fick det vara nog, nu skulle dom få igen. In i minsta detalj skulle jag planera min hämd och den skulle få deras munnar att för alltid vara tysta och endast ha ett tomt skratt att bjuda på. Deras elaka kling skulle för alltid försvinna.
- Hur kunde du ramla i vattnet då gumman? Du är väl inte skadad?
- Nej då mamma. Jag skulle bara plocka upp pennan som jag tappade i vattnet och lutade mig lite för långt fram. Ingen skada sked. Ville inte förstöra de andras dag genom att låta alla åka hem så jag ringde efter dig istället.
Mamma och jag satt under tystnad i bilen hem. Jag hade aldrig berättat hur jag mådde eller hur jag blev behandlad av mina skolkamrater för varken henne eller pappa men jag tror att hon nu insåg det själv. Hennes leende var borta och en sorgsen blick höll sig på vägen.
När vi kom hem gick jag in i duschen och lät tårarna rulla. Jag kände hur varje liten muskel i kroppen bröts ihop och fick mig att sjunka sakta ner på golvet. Där satt jag länge, ihopkrupen och gungade under de varma strålarna. Varför just jag, varför skulle jag vara fet?
Mörkret lade sig och jag hade inte gjort annat än legat i soffan och kollat i taket hela eftermiddagen.
- Jag älskar er, för alltid.
- Vi älskar dig med för alltid.
Med de orden pussade jag mina föräldrar god natt och stängde in mig på mitt rum. Högst upp i min garderob bredvid ett rosa skrin hade jag en svart låda. Den lådan hade jag ofta tagit fram när jag haft extra svåra dagar. I den låg det en rosa fin siden näsduk ihoprullad med en massa tabletter inuti.
Nu skulle jag få min hämnd. Nu skulle dessa grymma människor få sitt straff, lära sig en läxa och aldrig mer trycka ner en människa. Aldrig mer skulle dom göra en människa så liten att dom helt tar bort dennes existens.
Jag satte mig i sängen med handen full av tabletter och tittade ut på den vackra fina måne som speglade sig i spegeln bakom mig och gav hela rummet en vacker blå färg.
Bredvid mig stod ett vattenglas. Utan att tveka knaprade jag i mig tabletterna och svalde ner det med vattnet.
All min rädsla försvann, jag kände mig stark och fri då jag lade mig ner under täcket och visste att i morgon när klockan ringer så kommer jag inte önska att jag fick ligga kvar och låtsas att jag inte fanns. Imorgon kommer jag inte finnas.
Jag drömmer om en tjej. En tjej som alltid är ensam, utfryst och ledsen. Jag ser henne ihopkrupen bredvid sängen, gungande med tårarna rinnande ner för kinderna. Hon försöker gråta så tyst som möjligt för att föräldrarna inte ska höra. Men de tårar som hållits inne under hela dagen går inte att stoppa. Månen lyser starkt in genom fönstret och får hennes bleka hy att se blå ut. När hon inte orkar gråta mer, när hon inte orkar känna mer så kryper hon in i garderoben,tar fram ett rosa skrin där hon har gömt choklad och kakor i överflöd. Frossande, gråtande och ensam sitter hon där tills allt det goda och förbjudna dämpat känslorna och fått tårarna att sluta rinna. Då äntligen kan hon våga sig fram till sängen och sluta ögonen. Först då vågar hon möta sömnen och dess hemska drömmar om hur morgondagen ska te sig.
Den drömmen är min hämnd till er. Vi ses i natten.
Godnatt!
Halvvaken ligger han och tittar rakt in i ögonen på sin mamma, njuter, känner trygghet och älskar.
Man kan nästan tro att han just då inte tänker alls utan bara...finns. Rummet är mörkt och tyst.
Man hör hur han andas och sväljer, man ser hur han myser. Hans lilla knubbiga hand ligger och vilar på mammas bröst och ibland sträcker han sig efter att nudda hennes läppar eller nypa lätt i näsan.
Jag ser hur min sons ögon blir tröttare och tröttare. Tillslut somnar han om , vetandes att jag finns där, trygg och harmonisk. Jag lägger ner honom försiktigt bredvid mig och känner hans andedräkt mot min hud. Svårt att släppa blicken från honom. Hans mörka ögon, hans trekantiga mun och tjocka kinder är för vackra.
Efter en stund vänder jag mig om och tar min dotters hand i min och smeker varje finger med min fingerspets, pussar henne i pannan och viskar att jag älskar henne. Lockarna ligger rullade mot hennes kinder, hon andas lugnt, tryggt och harmoniskt. Hon är så otroligt vacker så jag kan inte sluta le när jag ser på henne och vet att hon är min. Min dotter, min vackra dotter.
Känslan att veta att man är mamma kan bara svämma över hos mig på kvällar då jag ser på mina barn. Tårarna rinner och läpparna ler. Jag har svårt att fatta att dom verkligen är mina barn. Jag är mamma. JAG, MAMMA!
Personligt brev! Blev detta bra att skicka läraren? Ändringar? Missat?
Hej!
Linda heter jag, är en ensamstånde mamma till två små mirakel, Eddie sju månader och Nora fyra år. Att vara mamma är det underbaraste som finns och jag njuter av varje sekund som går tillsammans med dem. Jag var rätt så ung när jag fick min dotter (skulle fylla 21) och insåg inte hur ett litet barn skulle kunna förändra hela ens värld och personlighet. Innan jag blev mamma var jag blyg och lite tillbakadragen, höll mig lite i bakgrunden och sjönk ihop lite extra på stolen när någon mötte min blick. Men nu så tar jag mer och betydligt större plats här i världen. Jag trivs i mittpunkten och lär min dotter att man måste våga ta för sig och testa nya utmaningar för att lyckas här i livet. Skrattet är aldrig långt borta för mig och barnasinnet är något som jag alltid kommer bära med mig som en av de starkaste egenskaper jag har. Jag är en drömmare och planerare. Nya drömmar och planer varje dag men en har funnits där sedan jag var 13 år, nämligen skrivandets förmåga.Jag vill bli författare och skriva barnböcker. Min stora idol var Astrid Lindgren och skulle göra allt för att kunna skriva som henne. Att få ha hennes fantasi och hennes förmåga att måla upp dessa karaktärer som hon skänkt till oss människor, är något jag strävar efter. Fantasin har jag efter min mormor och min mamma. Deras sagor kunde fängsla oss ungar vid matbordet där hemma när vi var små och på ett magiskt vis få varenda korvbit på tallriken att slinka ner i magen på oss. Sagor och historier som ännu finns kvar i minnet som jag idag berättar för mina barn.
Tappar bort mig lite i att presentera mig själv. Tycker att jag idag är en framåt, stark kvinna som i fyra år mött många uppförsbackar och hinder. Inte alla gånger det har funnits en bra nerförsbacke efter. Men trots allt tråkigt så står jag på benen med näsan högt i skyn och ler mot livet, blickar framåt och väntar nyfiket på vad det har att erbjuda mig och barnen. Har insett att man inte kan få allt serverat på silverfat utan man måste kämpa lite själv för att komma dit man vill. Så därför hamnar jag här i denna kurs. Jag ska nu skaffa kunskap om grunderna i det svenska språket för att sedan söka mig vidare till en författarutbildning som leder mig fram till min stora dröm, min karriär som författare.
Med vänliga hälsningar
Linda Larsson Slite 10 Januari 2010
me and my kids
Bad update, sorry!
I förmiddags hade vi stereon på högsta volym på gamla sommarhits och hade förfest innan julpartyt började i kyrkan. Vi dansade, fulade oss och kastade på oss smink och parfym. Till och med jag sminkade mig!!!
Vilken skillnad det blir både på utseende och humör när man tar sig tid att göra sig fin. Nora var så glad att mamma hade smink och tog mig i handen flera gånger och sa hur fin jag var.
Vid två började det i kyrkan med lite sång. Eddie gillade inte kyrkan men det kan bero på att han var så otroligt trött efter att fått sova bar 15 minuter på hela dagen.
Efter var det fika och dans kring granen. Även fiskdamm!
Barnen hade jätte skoj och var som ett lass vilda höns som sprang runt och lekte.
Nora har saknat kusin Lova så jag ska nog ta och låna hem lilla Lova nu någon dag så dom kan leka.
Fotografering
Hon har 11 stycken här hemma men ingen jättefin som man vill ha på dessa bilder...
Så det ska jag göra!
Godmorgon!
Idag så ska vi hem till syster och äta tacos med alla. Eddie är piggare idag, ännu feber men inte lika hög och tandköttet är ännu väldigt svullet men inga tänder känns till än.
Nora
Gap och skrik sjukan
Stackarn. Han har haft det jobbigt idag och jag har inte varit långt ifrån tårar.
Man vill bara byta med dom och låta dom vara friska. Min lille son.
Nora har varit en ängel och förstått att jag inte kunnat leka alls idag så hon har roat sig själv och försökt trösta lillebror. Ibland blev det ett leende, ibland ännu högre skrik. Hon är i alla fall världens bästa stora syster.
My supermodel!
Vi satt och såg en dokumentär för någon dag sedan, jag och Nora, som handlade om barn som ställde upp i skönhetstävlingar. Dom tyckte att det var jätte kul och ville det själva men var det något som inte gick som det skulle och dom inte vann tävlingen så blev mammorna rasande på dom och skällde ut dom för varje minsta leende dom tappat på scenen.
Nora satt klistrad framför tvn och såg hur dom rörde sig, sminkades och kläddes. et är ju hennes dröm att få vara med på en sådan sak. Men all smink, lösögonfransar, löshår och allt annat dom använde var ju för mycket. Dom såg ju tillslut ut som porslinsdockor. Barnen som var mellan 5-7 år solade tom soalrium.
Nej inget sånt för min dotter men för att hon ska få uppfylla sin dröm ska jag anställa Tora Lindström som ska fota min lilla prinsessa. Ska ta med alla prinsessaklänningar och kronor Nora har, köpa lite ballonger och såpbubblor och leka lite framför kameran.
Ska bli jätte kul för Nora! Och för mig!!
Mamma o liten Nora
Febrig liten pojke, ett energiknippe till flicka och en trött mamma!
Orkar inte skriva så mycket för det har varit en sömnlös natt och jag tror denna natt blir detsamma.
Ja, vem som helst kan bli modell!
Jag vill ha en drink!
Drömde mig bort till sol och sommar med den juicen i en underbar drink. Jag har inte druckit någon alkohol sen augusti 08 då jag var ute på marknaden och frack kanske en 5 cider. Innan det var det väl maj 08 jag var ute med tjejerna. Inte alls ofta jag är ute så jag kommer ihåg när, var och hur! Haha.
Utgång lockar inte mig alls. Tycker inte att det är kul att hänga på dansgolvet med armbågar och vassar klackar som ger en blåmärken överallt.
Att grilla, ta en drink eller ett glas vin hemma på gården med ett par vänner är mycket roligare enligt mig även om jag älskar att dansa.
I sommar har jag väl förhoppningsvis slutat amma så då blir det en god drink på altanen med denna som groggvirke!!
Snölycka!
Vi rullade oss i backen, kastade oss från pulkorna, gjorde snöänglar, sprang ner i lekparken och smög lite. Efter en timme så ville Nora hem och göra varm choklad. Vi sprang över snön till vägen där mormor och sovande lillebror kom gående.
Nora kastade sig i en snödriva och låtsades att hon var en frusen liten flicka som jag fick ta med mig hem för att värma..
Dagen har varit underbar med lite tid med bara Nora! Det behövs för både henne och mig. Kan sakna den tiden då det bara var vi två men är mer än lycklig att min fina son finns.
pics
Svimmar av kärlek!
Lars är Noras stora kärlek så när hon fick höra igår att han vara på Gotland så kastade hon sig på golvet, lade handen på pannan och sa:
- Jag svimmar av kärlek!
Imorgon ska vi alla till Närs och åka pulkabacken. Precis som förr.
Glömde allt!
Det enda jag kom ihåg var banken och affärn men inne vid kassan står jag och har handlat en kasse full ungefär och ska betala. Upptäcker då att jag glömt pengarna hemma. Pinsamt!
Är man så här vimmsig som ammande, trött tvåbarnsmamma eller börjar jag bli senil?
Nå ja, vad vore en bal på slottet? Hmmm...?
Träffade Lillian idag så alla musik-mammor, vi är bjudna på julfest på Söndag med dans kring granen, tomtegröt och godiståg! Börjar i kyrkan klockan 14 men dom som inte vill upp dit kan komma till fikat som kanske börjar halv tre? Lappar är påväg ut men hon visste inte om dom skulle hinna landa i era brevlådor!
En sak till...
Klockan är mycket...
Men frågar ni vad jag behöver göra så blir svaret ändå bara "vet inte".
Imorgon ska vi ut på morgonpromenad om det inte blåser ute, vill inte förfrysa mina kinder.
Måste till banken och betala hyran, till posten och hämta ut paket, till affärn för att handla något gott att laga.
Nora har beställt kyckling, ris och sås IGEN men hon älskar det och äter en stor portion.
Mer onödig fakta? Nej jag tror inte jag har det. Förutom att jag har gäspat sisådär en 9 gånger på dessa 2 minuter som det tagit mig att skriva dessa ord.
Övertrött är jag, tom är jag men jävligt lycklig.
Familjefika
Barnen sover redan sen en halvtimma, jag ska passa på att kolla runt på nätet och kanske beställa hem lite kläder till oss. Jag behöver allt nytt känner jag, medan Eddie har kläder så det räcker i storlek 80 nu, vill inte köpa för mycket eftersom dom växer ur det så himla snabbt. Nora har också fått en hel del nytt men hon kan ha sina kläder mycket längre nu eftersom hon inte växer så snabbt nu. Hon har sett en pälsväst på H&M som hon vill ha och ska få.
Vad gör ni ikväll??
Mätt mig och vägt mig!
Nyfikna på siffror? Vet inte om jag vågar skriva ner dom. För en kvinna är viktten väldigt privat säger dom även om den aldrig varit det för mig.
Men nästa vägning och mätning blir om två veckor.
Hur går det för er och era nyårslöften? Någon som ännu hållit dom. Jag brukar bryta dom redan andra dagen.
Vår
Någon mer än jag som längtar till våren nu??
Andra dagen!
Imorgon tänkte jag väga mig, mäta lår, mage och höfter och se om det blir någon skillnad på att bara sluta med sötsakerna. Någon motion hinner jag knappt med så det skippade jag som löfte.
Jag väger mindre nu än jag gjorde innan jag blev gravid med Eddie men jag är ändå tjockare. Så det är ett stort bevis på att jag äter fel. Ändring på det 2010.
Snökul!
Eddie åkte pulka för första gången i Noras lilla bebispulka och han såg varken glad eller road ut men satt iaf still länge och åkte.
Eddie somnade i vagnen så då passade jag på att ta en liten rask promenad i det mysiga vädret. När jag sen svängde in till hemmet igen så serverades jag varm choklad som min dotter gjort till mig! Jätte gott.
När mörkret lagt sig ville mormor och morfar låna Nora till pulkabacken så dom var ute ett bra tag och hade haft superkul. Nora var rosig ocg go när hon kom hem igen!
Nu ska vi mysa framför tvn!
Haha...
När klockan slog tolv i går tog vi fram champagneglas, jag och Nora, fyllde alla sex med champagne (pommac) och Nora tittade gltt på glasen förväntansfull efter att få skåla in det nya året.
Med mormors stora tunika som nattlinne, klena små bara ben struttade hon runt med näsan i vädret, handen på höften, drickande på sin champagne. Hon lekte läcker dam som alla killar var kära i och mannekäng stegen plockades fram. Rumpan vickade kaxigt och näsan fastnade nästan i taklampan.
Två glas senare så lade vi oss i sängen, jag och barnen och målade lite.
-Mamma, jag visste inte att champagne var så gott!
-Men du blev inte full va gumman?
-Nej mamma jag kunde ju gå rakt!
Haha, Min lilla älskling trodde hon verkligen drack riktig champagne och var så stolt över det!
ÅÅÅÅhhh jag vill bara pussa på henne!!!!
Är så lycklig med mina barn!
Ligger och tittar på mina små underverk och undrar vad jag mer kan önska mig? Jag kan önska mig miljoner kronor, ett stort slott, Johnny Depp och en drömkropp, men utan mina barn skulle jag inte vara lycklig trots alla andra önskningar som går i uppfyllelse.
Mitt liv, mina drömmar, mina framgångar vill jag dela med Eddie och Nora. Var eviga dag vill jag dela med dom.
Älskar er mina små underverk! Mamma ska se till att ni får ett underbart liv!
Till Eddie!
Allt i hennes storlek är så pussinuttigt och lite barnsligt tycker jag. Jag skulle vilja ha lite tuffare tunikor till henne och annat roligt häftigt men hittar det ingenstans.
Vet ni var man kan hitta det?
Till mig själv!
Första dagen avklarad!
I 51 veckor ska jag hålla mig, med undantag för läska EN DAG i veckan.
JAG SKA KLARA DET!
Nu ser vi snålvatten och jäkelskap.
GOTT NYTT ÅR!!
