royaltylove

Idag blir jag tant (förhoppningsvis),
Min martina blev idag klockan åtta igångsatt efter att vattnet sipprat två dygn.
Jag kan inte vänta!!!!!

Var iväg på Humle och Dumle för lunch och ungarna tryckte i sig pannkakor. Jag tog en glutenfri macka men det ploppade upp utslag direkt. MEn det var det värt för gud va gott brödet var.

Här hemma har vi spelat spel och pysslat, lekt djuraffär och dagis.

Vi har precis myst med varma mackor och bäddat fram madrass på golvet för ikväl har vi biokväll.
Skönheten och odjuret- en förtrollad jul.

Ha en bra kväll gott folk.

Har ni några nyårslöften!?
Jag vet inte om jag har några direkt.
Börja räna, äta nyttigare, se allt från den ljusa sidan och inte vara rädd för förändringar.
Ja, jag gillar inte förändringar. Jag trivs när livet rullar på som det SKA göra, som jag planerat!
Men allt går inte i den riktningen och den farten man själv vill. Eller hur?

Släppa rädslan att allt här hemma kommer rasa samman om jag träffar en ny kärlek. Den stora kärleken som är här för att stanna. Jag är rädd för att det kommer ske för stora förändringar här hemma om det kommer in en man i vårat liv. Rädd för att barnen ska känna sig undanknuffade och mindre älskade. Att dom ska känna att jag inte har lika mycket tid till dem.
Jag förstår väl själv att det inte kommer rulla på precis som det har gjort nu i snart två år om jag träffar någon. Det är väl klart det blir annorlunda här hemma. Kanske kommer det bli bättre och roliare, varmare och mysigare?

Men att träffa någon som kanske inte har barn själv sedan innan känns lite svårt. KAn en sådan man verkligen förstå att barnen ALLTID kommer först och att dom tar tid. Kommer han kunna acceptera att jag hellre lever familjeliv än springer på bio, middagar, fester varje helg?

Kommer han skrämmas av den tokiga morsan jag är som gärna drar ut mina svängar och blir ett barn igen ibland?

Men som vanlit tappar jag bort mi när jag verkligen har tid till att sitta och skriva. Nyårslöften var det ja!
HMMM!? Skaffa mig en man. Ge mig ut och leta? Jag kan ju inte sitta här hemma och hoppas på att han snubblar in över tröskeln i hopp om att hitta en ensamstående tvåbarnsmamma.
Nej! En man, kan man ha det som nyårslöfte!

Nåra singelmammor som vill med ut och leta!!?

Ibland sitter jag bara och stirrar på skärmen och försöker komma på något att skriva. Kommi in i en period nu då det inte är lika kul att blogga längre!
Oftast så bloggar jag enbart för att visa bilder. Känner inte att jag har något att ge bloggvärlden riktigt.

Är i en pissig period just nu helt enkelt. Känner mig ful fet och äckli. Kroppen är full av uslag och jag vet inte vad det är jag har fått i mig. Men det ska införskaffas plasthandskar så jag inte kommer i kontakt med bröd och anna som jag gör till barnen.

Vet ni hur jobbigt det är att gå med en hemsk klåda dygnet runt. Hur det tär på psyket och hur lät det är att tappa fokus pga det?

Varför möter jag motgångar HELA tiden?

Den här lilla damen är helt underbar, rolig, smart, söt, fin och en liten gosenalle fylld av kärlek och omtanke men i dag har hon varit ett monster. Hon har trotsat, skrikit, retat lillebror till utbrott då hon tror att jag inte ser. Hittat på bus och bara varit allmnt förbannad. Det lugnade ner sig när jag sa till på skarpen och satte mig ner och pratade med henne ordentligt. Helt slut i huvudet är jag.

Det är den kända 5-6 årstrotsen antar jag som jag läst om överallt på nätet. DEras förklaring på perioden låter som den som Nora är inne i jus nu. Hon testar mig till max. Jag är inte den som er mig till vika då hon beter sig illa. Det vet hon så oftast sluar hon tvärt då hon vet att det inte kommer någon vart ändå men idag tog det aldrig slut. Envisast vinner, och jag vann.

Min vinst var en pysselstund med barnen. Vi målade tills vi fick kramp i handen. Skrev menyer till restaurangen jag öppnade i mitt kök där barnen kom och beställde in sin middag som betod av lax.

Så i det stora hela har vi haft en rolig dag med lite inslag av tonåren!

Du lade din hand bredvid min på kudden. Ditt pekfinger smekte varje del av min hand.

Dina ögon mötte mina och för en kort sekund trodde jag att jag kunde läsa dina tankar. Se med dina ögon, känna med dina känslor.

Jag visste att här och nu var det slut. Nu var det två ord som skulle sägas och sedan var det över. Mina andetag blev kalla och hårda. De fyllde rummet med en kall dimma. Min kropp stelnade och väntade på livets undergång.

Jag stängde mina ögon. Ville inte höra det du tänkte, ville inte se det dina ögon visade.

Cirkelrörelserna du målade i min hand kändes som varma strålar i min nu iskalla hand. Dem nästan brände mig och fick mig att knyta handen kring din.

Hårt höll jag den. Inte redo att släppa. Inte redo än.

Medan jag låg där och blundade spelades en massa minnen upp för mig bakom mina ögonlock. Du var där, i mina minnen. Doften från friska rosor, nybakade bullar och en varm känsla av solsken sprider sig i alla mina organ.

Du står där och tittar på mig. Din blick säer mer än tusen ord. Precis som dem gör just nu i detta läge om jag öppnar mina ögon. Men jag är inte redo för de två orden.

Minnena får vara min tillflyktsort n stund till. Jag vill minnas den tid vi haft tillsammans.

Jag vill minnas kärleken som vi delade, kärleken vi gav.

Du står där framför mig och ler stort, sträcker ut din hand. Du håller i en blomma. En vaker blomma. En gul ros. Du gav mig en gul ros på vår första date.

Jag sträcker ut min hand. Nuddar blomman. Tar den i min hand och går ifrån dig.

Jag vänder mig om, tar korta osäkra steg. Luktar på rosen och ler. Rosen ger mig styrka och vetskap om att vi en dag ses igen. Du och jag.

Nu är jag borta. Vi är borta. Nu finns det bara du.

Dina ögon fylls med tårar. Din hand håller ännu ett hårt tag om min. Du kan inte andas, du skakar, skriker.

De två orden blev aldrig sagda. Detta är inget Hej Då. Vi ses snart igen. Jag väntar på dig.


Kastade i hop denna text nu snabbt som attan. Prosalyrik ska det vara. Missat att denna skulle vara inne idag. Så en helvtimme innen deadline kom den in. PUH!

När dagen närmar sig sitt slut
så finner jag min ro
Då tittar mitt sanna jag ut
då tappar jag varenda klo

 Mörkret tar mig i sin famn
En liten viskning jag hör
det är han som ropar mitt namn
Ingenting annat stör

 Natten sluker min oro
Natten sluker min tro

Men när natten närmar sig sitt slut
så tappar jag min ro
Då tittar mitt andra jag ut.
Då hittar jag varenda klo.

Denna sonett fick jag jätte bra respons på! Inga anmärkningar och ett poetiskt mod. J
Jag älskar att skriva poesi. Jag älskar att skriva!

Trodde du va super duper allergisk mot mjöl Linda, eftersom du inte kunde bo kvar ovanför Pizzan pga av mjölstoftet ? Och med tanke på allt du skrivit om din gluten och mjölallergi på bloggen. Verkar som att det blivit mycklet bättre eftersom ni idag bakat med vetemjöl. Härligt !!!
Trodde dock att gluten va en livslång sjukdom, så är det iaf bland dom jag känner.. ?!


Denna kommentar fick jag angående min bakning idag! Tänkte därför förklara hur allt ser ut för mig och min allegi just nu. Jag flyttade in över en pizzeria i oktober 09. Efter några veckor började kroppen klia och värka inuti huden. Man kunde se som små blodblåsor växa i huden som sedan blev blåsor som kliade och sprack. Hela kroppen var full av utslag, skorpor och ärr. Jag sökte då läkare efter några månader och fick ta en massa tester.

Testerna visade att min kropp fått en chock av att vistas bland vetemjöl dygnet runt en sådan lång tid så den strejkade och jag utvecklade svår hudceliaki, vilket är samma sak som glutenintolerans men det visar sig mest på huden då.

Det visade sig också att jag inte längre var bara glutenintolerant utan även sädesslags-allergiker. Läkaren trodde att chocken från lägenheten skulle lägga sig inom ett år men var inte säker.
Nu idag är jag inte lika känlig men jag får små små blåsor på armarna när jag bakar eller reder av såser och annat med vetemjöl.

Alltså så är väl svaret på kommentaren att JA jag har ännu gluten och fick diaognosen kring då jag var ett år. Jag kommer ALLTID leva med den sjukdomen. Men min svåra hudceliaki kan lägga sig en aning om jag har tur. Jag kommer förhoppningsvis en vacker dag kunna baka utan att få utslag. Som det ser ut i dag så får jag även utslag av det glutenfria mjölet, TYVÄRR.

Men barnen älskar att baka och ibland så bakar jag saker med mjöl i för deras skull.

I februari ska Mojje hålla en liten show här på Ön. Jag och barnen ska helt klart gå. Nora älskar honom.

Vi var inne och såg honom spela på kneipbyn ett år för l'nge sedan och han är helt underbar som artist. JAg gillar hans låtar med. Man sjunger med så himla lätt. En av mina favoriter är " Var ligger landet, där man böjer bananerna?"
Jag tror att det kommer bli underbart roligt!

Både jag och Nora längtar! Eddie kommer nog med gilla det eftersom han älskar att dansa!

Denna fina utsikt har vi från vårat! Jag njuter varje gång jag ser den. Havet!

Dagis ska ha lucia utomhus. Hoppas bara att det inte blåser storm för det kommer inte vara stämningsfullt och mysigt att stå ute och pinas medan barnen försöker övertala vinden med sin sång.
Nora ska var julängel och vingarna hänger och väntar på henne. Hon kommer vara en väldigt vacker liten ängel.