royaltylove

Föräldrarnas ansvar att få ungdomarna på rätt väg.

I dagens samhälle så verkar skönhet vara ett måste för att lyckas. Är man bara vacker, snygg och sexig så behöver man inget annat för att kunna göra karriär. Att kunna förföra och manipulera människor med hjälp av sin skönhet, verkar vara något många unga tjejer strävar efter att få lära sig.

Skönhetsidealet och dess påverkan sjunker allt längre ner i åldern och nu möter man tio åriga tjejer med smink i skolan och kläder som det borde vara 18 årsgräns på. Var är föräldrarna till dessa barn? Ser dem inte att deras döttrar växer upp alldeles för tidigt för att det ska vara nyttigt? Jag anser att varje förälder måste ta sitt ansvar här och sätta ner foten. Det är inte okej att barndomen fylls med bilder på hur man ska se ut eller hur man borde vara. Barndomen får man aldrig tillbaka och det borde vara varje barns rätt att få växa upp villkorslöst och ha dagarna fyllda med lek och positiva utmaningar som inte förstör deras självkänsla.

Barnen ska lära sig att de är värdefulla hur dom än är eller hur dem än ser ut.

Det är inte utseendet som avgör vår identitet, vilket många tror. I tonåren handlar allt om att hitta vår den, vi söker efter den hos andra människor för att hitta den person vi önskar vara. Återigen hänvisar jag till föräldrarna. Det är deras uppgift att visa var man ska leta och vad det är som borde betyda något. Skönhet är inte allt, även om man kan tro det i dagens samhälle. Föräldrarna kan inte hitta tonåringens identitet och de kan inte veta exakt vart eller hur hon kan söka. Men dem är till för att leda sitt barn på rätt väg. Nu säger jag inte att det är föräldrarnas fel att samhället ser ut som det gör, för det är det absolut inte. Men ska vi få en förändring så måste vi börja någonstans och media kommer inte sluta utnyttja våran strävan efter idealkroppen. Ju mer vi suktar, ju större blir det.

Synen på skönhet har förändrats mycket genom tiderna. Bara under 1900-talet har den kvinnliga kroppen gått från kurvigt till nästan obefintlig. Nu ska en kvinna inte ha former utan se mer ut som en man, fast utan muskler.

I slutet på 1800-talet skulle man ha den sk getingmidjan och idealmåttet var 32 centimeter. Kvinnor var tvungna att operera bort revben för att anses vara vacker.

På 30-talet ansågs långa ben vara det vackraste en kvinna kunde ha och därför bar man långbyxor för att kunna förlänga dem så mycket som möjligt. På 50-talet var det utan att tveka Marilyn Monroe som representerade idealet för den kvinnliga kroppen. Hon bar upp storlek 42 och kurvor på en mullig kvinna var det som gällde.

Kurvorna byttes drastiskt ut till raka pojkkroppar under 60 talet och det blev bantningshysteri för att snabbt kunna följa med i vågen av skönhet. Hysterin höll i sig på 70 talet trots att det inte lades en så stor tyngd på det. Människorna då insåg smart nog att det fanns annat att bry sig om än hur smal man var. 80 talet var träning viktigt och man skulle vara hälsosam, solbränd och fit.

Om vi då återgår till 2000 talet så ser vi att det ännu är mycket träning och privata tränare som pryder våra scheman och drömmar om perfektionism. Men nu tränar vi inte för musklernas skull och inte heller för hälsans skull utan för att vi ska vara så smala som möjligt. Många av oss vill kategoriseras bland de som har ”size zero” , som enligt mig är en sjukligt låg vikt då man är på gränsen mellan liv och död. Är man villig att riskera sitt liv för att uppnå skönhet så är det dags att tänka om.

Det inte många tänker på då dem bläddrar i tidningen är att bilderna redigeras nåt så otroligt mycket att modellerna knappt känner igen sig själva. Fotograferna förlänger, förstorar, förminskar, fixar till hyn, ja listan är lång. Detta ska man inte glömma, utan inse att bilderna vi bläddrar till, de bilder vi mår dåligt över, dem bilderna är inte verkliga. Media gör allt för att sälja och bryr sig inte om att dem lurar ungdomarna till att tro att man kan nå perfektionism.

Perfektionism kan vi endast nå om vi är oss själva på alla plan. När vi ser vårt eget värde och tror på att vi har en betydelse i denna stora värld, då har vi nått fulländelse. Då har vi nått det som borde vara vårat eget skönhetsideal. Även här anser jag att föräldrarna kan påverka. Genom att redan från början berätta för sina barn hur betydelsefulla dem är, så bygger vi upp deras självkänsla, det viktigaste vi kan bära med oss. Utan självkänsla kan mycket gå fel.

En annan sak som är ett stort samtalsämne när det kommer till skönhetsideal är plastikoperationer. Man betalar massor av pengar för att göra om sig själv för gott för att nå idealet. Man väljer själv att lägga sig under kniven för att tro sig själv hitta lyckan. Kommer större bröst och läppar att ge dig ett lyckligt liv? Kommer mindre näsa få dig dit du vill? Hade jag fått den frågan själv för 5 år sedan så hade jag svarat ja utan att tveka. Då var jag yngre och trodde att skönhet var allt. Men jag tror även att om man en gång lagt sig under kniven och märker hur lätt det var att ändra lite på sig själv utan hunger eller smink, så blir det lätt att man gör det om och om igen. Tillslut har man ändrat så pass mycket att man tagit bort det unika man föds med. De dragen bara du har, försvinner.

Det är arton årsgräns på plastikoperationer men med förälderns godkännande så kan du få göra det tidigare än så. Sorgligt nog är det många föräldrar som skriver under pappret och låter sina barn skära bort eller fylla ut det dem anser vara fel för samhället. Istället för att försöka få dem att öppna ögonen och se deras vackra drag så väljer dom den enkla vägen och ger med sig. Vad ger det barnen för syn på livet? Ge upp för samhället och låta dem dra ner dem i detta ideal som aldrig kommer gå att uppnå?

Idealet förändras ständigt. Det som vi kallar skönhet idag, kanske anses vara fult i morgon. Hur ska föräldrarna då ta ställning? Ska dem fortsätta blunda för verkligheten? Ska dom fortsätta att blunda för deras barns självkänsla som utplånas om dom visar att det är okej att gå efter ett ideal? Är det inte bättre att vi föräldrar en gång för alla sätter ner foten och säger att detta inte är okej? Vill du att din dotter eller son ska växa upp och inse att dom inte duger som de är? Nej jag trodde väl det.

Nu är det dags för alla föräldrar att ta sitt ansvar och förklara att verkligheten finns inom dig. Där inne finns perfektion, drömmar, hopp och lycka. Bara du kan göra att du når dina mål och det gör du bäst om du är dig själv. Visa dem rätt väg.