Gör jag verkligen verkligen rätt!?
Nora har sedan hon började på dagis klagat på huvudvärk och ont i magen. Hon får stora utbrott då hon varit på dagis och all respekt mot mig är som bortflugen ( i flesta fall). Hon har lätt för att börja gråta och tjatar jämt om att jag inte bryr mig om henne längre och vill inte vara med henne.
Allt detta sedan hon började på dagis.
Jag frågar henne ofta om dagis. Vad som är roligast, vad som har hänt under dagen osv...
Hon svarar flyktigt men vill inte prata om det, precis som hon gör med annat som hon tycker känns jobbigt.
Härrom dagen så satte jag mig ner med henne och frågade varför hon var så ledsen och arg så ofta nu för tiden.
- Mamma bli inte arg på mig nu. MEn jag har ljugit för dig.
- Nej mamma blir inte arg. Vad är det du har ljugit om då?
- Jag tycker inte om mitt dagis. Jag tycker det är jobbigt med så många barn. Jag saknar när jag fick vara hemma med dig och Eddie.
Ordet FICK sitter i mitt huvud och det biter och gnager. Jag satte henne på dagis för HENNES skull, för att hon ska komma in i gruppen som hon efter sommaren börjar skola med. Men ibland så undrar jag om det verkligen är så bra och om jag verkligen gjorde rätt val?
Förskolan är bra för många barn. Nora har aldrig gillat stora folksamlingar och tycker om när det är lugn och ro. Hon har aldrig varit en "dagisunge" utan skulle passa bättre hos en dagmamma eller liknande.
Som sagt så är förskolan bra för de flesta barnen OM själva förskolan är bra. Stressen, ljudnivån och röran känns inte så trygg nere på dagiset. JAg lägger ingen skuld på fröknarna för jag tycker alla (som jag har pratat med) är underbara och kärleksfulla. Jag har sett hur goa de är med barnen och dom kämpar för att hinna med alla barnen i de stora lokalerna. Dom gör verkligen vad dom kan för våra barn och det ska dom ha en stor eloge (stavas det så?) för.
Varje kväll då Nora vet att det är dagis dagen efter så är hon tystlåten och funderar mycket. Hon säger att hon har ont i magen. Jag trodde innan att magonten var ett påhitt och ett försök till att stanna hemma men nu tror jag att det är oro.
Min dotter mår INTE bra av dagiset nu och det känns så förbannat fel att ha henne där om hon mår så dåligt av det. Hon ska inte behöva ha ont i magen när hon vet att dagis närmar sig.
Vad ska jag göra för att hjälpa henne!?
Hej Linda ! Egentligen hade jag först inte tänkt att kommentera för du vet vad jag tycker om vilken nytta barnen har av dagis. Men jag håller med dig om att det är många barn, hög ljudnivå och kanske oxå stress för dom barn som är känsliga för det.
Nora är i en ålder då hon är mästare på att manipulera sin mamma, precis som de flesta barn i hennes ålder...
och även fast magontet är äkta så tror jag mer att det handlar mer om osäkerhet än stress.
Nora är van att vara hemma, lugnt och stillsamt...Hon är van att kunna få någons uppmärksamhet 24 timmar om dygnet, det får hon inte på dagis. Där är dom många som vill bli sedda o höras.
Det kommer va precis likadant i skolan, stora barngrupper och hög ljudnivå emmelanåt... och i skolan kommer hon inte ha nåt val... vi har skolplikt i sverige.
Men jag förstår helt och fullt din oro.
Minns du när jag skrev i bloggen om Ebbas inskolning, hur många gånger jag funderade över om jag verkligen gjorde rätt..Det va en fruktansvärt jobbig tid för både mig och Ebba... men jag stod på mig, och med facit i hand så vet jag att jag gjorde rätt, även fast det kändes helt åt helvete fel just då.
Nora är ingen dagisunge skriver du, kanske för att hon näsrtan inte vart på dagis, och för att hon har dåliga erfarenheter.
Ibland kan man inte låta barnen bestämma, ibland måste vi vuxna ta dom stora och viktiga besluten, även om barnen kan va otroligt övertygande i sina berättelser.
Jag tror att detta är rätt för henne.. hon måste vänja sig, förr eller senare. Och ju förr desto bättre.
Och hon kommer att vänja sig, men det kanske kommer ta lite längre tid... ! Ge det tiden.
Det kanske låter hårt, men ge dig inte... och det viktigaste, prata med dagis.. det är deras skyldighet att se till att Nora känner sig trygg. !Tillsammans kanske ni kan komma fram till nåt bra... dom ser ju hur Nora är på dagis... på ett sätt som inte du har möjlighet att göra.
Och framförallt visa inte att du är orolig... då blir det ännu jobbigare.
Oj det blev en hel historia... ! Men kom i håg att det bara är så som jag skulle ha gjort.. i slutändan är det bar du som kan bestämma...
Som du säger själv, hon försöker testa dej var dina gränser går! Klart hon vill vara hemma hos er på dagarna, hon kanske missar nåt!! Men jag tror hon har det bra där och att hon trivs trots allt!!
