Inspiration och sömnbrist!
Sömnbristen tär på mig inifrån och ut. Sammanlagt under natten sover jag högst 4 timmar, om jag har tur!
4 timmar som är födelat mellan 1 och 8 ungefär. Eddie vaknar och skriker. Han är arg, ledsen, bits och slåss, skriker sig hes och det går inte att lugna honom. Han vill kramas men kramar jag honom blir ha rasande och biter mig i armen eller axeln. Han vill ha välling men sträcker jag flaskan till honom så vill han inte ha och knuffar bort den. Tar jag då bort den så blir han rasande för det.
Under dagarna är Eddie den lugnaste snällaste lille pojken jag mött. Han har lätt för att skratta, delar gärna ut kramar och pussar, leker och dansar dagarna igenom. På natten blir han ett monster. Ett rikigt monster!
Ni som inte har levt med svår sömnbrist kan nog inte förstå hur jobbigt det är. Jag känner mig sjuk hela tiden och varje liten motgång får mig att tvivla på mig själv. Jag vet att jag är smart, jag vet att jag kan komma dit jag vill men just nu orkar jag inte ens engagera mig i det. Att leva utan sömn en sådan lång tid som jag har gjort nu är skadligt både för kropp och själ. Det är rent ut sagt farligt för mig.
Att då vara ensamstående med allt som har med barn och hem att göra dygnet runt gör det inte lättare. Jag ser vad som behövs göras här hemma men jag vet inte hur jag ska börja eller vad jag ska göra för att orka ta tag i det. Det är säckar som ska ner i förrådet, alla julsaker med, kartonger som ska kastas och en lägenhet som behöver grundstädas. Det är lägenheten som blir lidandes, inte barnen.
Barnen får ändå det dom behöver. Jag leker, pysslar, dansar och gör allt för att dom inte ska märka av hur trött mamma är. Det klarar jag ännu men blir gråtfärdig när jag ser att jag inte hinner med hemmet. Jag vill ha det fint och rent runt om mig. Det tycker jag är viktigt, men jag orkar inte.
Gå och lägga sig klockan 21 när barnen somnar!? Nej det kan jag inte för jag måste plugga för att ha råd att leva, för att jag och barnen ska kunna ha tak över huvudet och mat på bordet.
Detta blev långt och jag tror inte att det finns någon som läste hela men jag har fått skriva av mig och dela min verklighet så som den ser ut i dag!
Jag läste hela.
Linda!! Du är en av de mest fantastiska människor jag träffat.
Det du gör för dina barn, har jag aldrig skådat någon göra någonsin!
Att du inte får sova på nätterna är sorligt. För så mycket som ni håller igång på dagarna, behöver du varenda minut på natten. Jag vet inte vad jag kan tipsa om, eller jag har inte den blekaste aning om hur det känns att sova så lite. Det enda jag vet är att du är starkare än självaste pippi långstrump, snyggare än Jessica Alba, smartare än Einstein och att detta kommer att leda till att du inom kort kommer att uppfylla dina drömmar och följa dom. För jag vet att du VILL det! :)
Har läst allt och förstår dig lite iaf..
Tveka inte om att be familjen om hjälp, du har dina föräldrar som ställer upp för dig, du är INTE en sämre människa/mamma för du inte orkar med allt som ensamstående mamma!
Om du verkligen känner dig så pass som i det du skriver tycker jag du ska be dina föräldrar om hjälp med barnen..
Jag håller helt och hållet med Martina! <3
Och även fast Linda är så trött så lämnar hon inte i från sig sina barn för att få sova! Sån är hon!
Du är min förebild Linda. och jag avgudar dig. älskar dig syster! AV HELA MITT HJÄRTA!!!!
