royaltylove

I min förra blogg minns jag att jag fick kommentarer om att jag försöker måla upp en perfekt bild av mitt liv, en bild som inte är sann. För ett liv som mamma är nämligen inte en dans på rosor, vilket jag vill få alla andra att tro tydligen. Jag har tänkt på det nu ett tag. Jag kan inte förstå vad denne person menade eftersom jag skriver endast om det vi gör om dagarna, om det jag känner och funderar över.

Att vara mamma är ingen dans på rosor.
Att vara mamma är det mest härliga, underbara och roligaste som finns att vara. Barnen ger en så mycket glädje, hopp, kärlek och lycka att man skulle kunna dela med sig till hela världen. Jag njuter av att vara med barnen och umgås med dem så mycket som jag gör. Jag älskar att leka med dem och se hur de njuter av tiden jag spenderar med dem.

Men att vara mamma är också den jobbigaste, svåraste, läskigaste och mest krävande uppgiften vi tar på oss här i livet. De små liven som ger oss så mycket gör oss ibland rosenrasande och utmattade.

Det jag ville komma till var att det jag minns på kvällar när jag skriver blogg är de tillfällen som vi skrattat tillsammans, de tillfällen som får en att verkligen njuta av livet som mamma. Att vi kanske haft trotsutbrott eller syskonbråk här hemma, det är något jag inte blickar tillbaka på då jag går igenom dagens händelser. Det är inte det som ploppar upp mina tankar. Därför handlar min blogg inte om det.

Här i min blogg skriver jag om det som jag anser vara viktigast och väger störst. Det som finns i mitt huvud just då när jag skriver mitt inlägg.

Livet kan vara en dans på rosor men man får räkna med att taggarna finns där på väg upp mot rosenbladen.