Att hata sig själv.
I mitt huvud trodde jag att allt skulle lösa sig om jag bara var smal. Smalast av alla. Då trodde jag att jag skulle tycka om mig själv och att andra människor skulle se mig på ett helt annat sätt.
En dag slutade jag bara att äta. En liten bit mat då mina föräldrar såg på men annars inget.
Att känna hunger så att jag nästan mådde illa fick mig att känna mig lycklig och stolt över mig själv. Jag kände mig stark och att jag hade kontrollen över min lycka. Ingen annan kunde komma och ta lyckan i från mig en gång till.
När någon sa att jag var så smal, för smal, så ville jag visa alla att jag kunde bli smalare. Smalast av alla.
Trots att vågen stod på 47 kilo så såg jag bara en fet äcklig ful tjej i spegeln. Fettet hängde och ingen ville veta av mig för jag var så ful och fet.
En dag så låg jag och tittade på Nora som bara var ett år. Hon låg och sov tätt intill mig. Beroende av min närhet och kärlek. Hon räknade med sin mamma. Mamma skulle aldrig lämna hennes sida.
Just i den stunden brast allt för mig. Kontrollen jag hade över min vikt var inget annat än ett sätt att slippa bearbeta den sårade känslan jag bar runt på. Hade jag bara all fokus på annat så fanns inte känslorna kvar. Jag hade inte tid att tänka.
Men jag hade en underbar dotter som jag ville njuta av fullt ut. Se till att ta till vara på all tid hon och jag hde tillsammans. Jag fimpade ciggen och började äta. För min dotter ville jag fortsätta leva och bli den perfekta mamman som hon var värd.
Vågen tickade sakta men säkert uppåt och mina fingrar har inte rört en cigg mer än någon på fester sedan hon var ett år. 4 år sedan med andra ord.
Saknar inte ciggen alls men jag kommer alltid kämpa mot tankarna jag har om min kropp. Jag kommer alltid känna mig fet och ful och äcklig. Jag kan aldrig se mig själv i spegeln och säga att jag är vacker, jag kommer aldrig kunna älska mig själv och mitt utseende. Men jag håller mina tankar i schack och vet när dom börjar gå mot gamla banor.
Jag har två underbara barn som håller mig i rätt riktning. Utan dom hade jag nog ännu varit kvar i mina ätstörningar. Eller så hade sjukdomen tagit över mig.
Tack vare mina barn vet jag att jag är värd någonting mer än att bara trampa på och såra mig om och om igen!
Jag älskar dem så högt. Helt obeskrivligt mycket!
Gumman, jag vet precis hur du känner eller kände dig, jag har gått igenom samma jävla skit själv. Men jag har lärt mig att familjen är den jag älskar mest på jorden och jag fick kraft att ta mig ur skiten, Jag har lärt mig att varje människa är speciell och det finns något unikt i oss alla. Ingen ser likadan ut och man ska trivas med sig själv, spela roll hur man ser ut bara man mår bra. Du är riktigt vacker och du ska vara stolt över dig själv, jag är det för du är min älskade kusin.. Älskar dig gumman!
Men Linda, varje människa är unik och så måste det få vara. Alla kan inte vara stöpta i samma form sen får modemagasinen säga vad dem vill. Du är ju jättesöt!! Som sagt, det viktigaste är att man mår bra. Och med tanke på alla som snackar, de snackar bara för att själva framstå som så mycket bättre!
