royaltylove

Tankar far runt när kvällen kommer. Idag fick vi ett samtal där informationen inte var den vi ville ha. Klarar han natten ens? Vi vet inte men självklart hoppas vi allihopa.
Mamma var inte hemma när jag fick samtalet, inte heller kunde jag nå henne på något vis. Inte henne och inte mormor och morfar. 

Idag har jag tänkt mycket på döden och känslan att förlora någon. Jag brukar inte tänka på det eftersom jag inte klarar av det. Mormor och morfar kommer snart förlora sin fjärde son. Barn ska inte gå bort innan sina föräldrar. Så ska inte livet vara. Att förlora sitt barn måste vara det svåraste man kan gå igenom.
Mina föräldrar förlorade sitt första barn, min stora syster. Hon var sjuk när hon föddes och lämnade världen som spädbarn. Mamma och pappa sörjer henne än i dag men har lärt sig att leva med sorgen och saknaden efter att få vara med Alexandra. Lärt sig leva med det. Det är inte meningen att man ska lära sig leva utan sitt barn. Man ska få vara med och se dem växa upp och njuta av livets goda. Barn ska få leva.

Det finns en familj här i närheten som förlorade sitt barn till cancern. Dom har en sida där man kan läsa om pojkens resa genom allt det hårda fram till sista andetaget. Jag har varit inne flera gånger och försökt läsa men jag vänder lika snabbt varje gång. Vet inte varför jag envisas med att försöka.

Så finns det en blogg som jag följde förut dagligen. Nybliven tvåbarns mamma och fick beskedet bröstcancer. Jag kände med henne och alla i familjen. Kunde inte förstå hur livet kunde vara så orättvisst. Klarade inte av att fortsätta läsa hennes blogg, utan lade av. 

Jag är rädd för döden, jag är rädd för sorgen och jag är rädd för hur lätt det är att förlora en nära familjemedlem, hur snabbt det kan gå. Därför är jag noga att alltid säga "jag älskar dig" till min familj även om dom bara ska ner och köpa en mjölk. Skulle något hända så vet jag vad mina sista ord var!

Ta vara på era nära och kära och se till att dem alltid vet att ni älskar dem.