royaltylove

För en timma sedan mådde jag suveränt och var skrattande lycklig men så helt plötsligt så vänder det och klumpen i halsen kommer, det blir svårt att andas och jag ser allt på ett annat sätt. Hur ar livet kunnat bli så oliktt det jag ville ha!? Varför ska det aldrig bara kunna rulla på i rätt riktning för mig?

Att bo hemma har varit en liten semester för mig. Jag har i 4 år varit helt själv om barn, hem och matlagning och aldrig vetat hur "lätt" det är att vara flera i föräldraskapet. Jag har gjort allt själv och sällan haft barnvakt. Nu när jag har mamma hemma hela dagarna och pappa hela kvällarna så märker man vilken hjälp man kan få om man lever i tillsammans med pappan. Det är mycket lättare och jag har mycket mer energi över. Annars brukar jag vara helt slut kl 18 på kvällar, nu kan jag hålla mig pigg mycket längre.

Även om ddet har varit skönt att få lite hjälp så vill jag hitta något eget nu snabbt. Det är skönare att ha sitt och kunna göra som man vill, när man vill.

Så hitta ett hem som vi skulle kunna trivas i står högst upp på listan, sen har vi hundra andra saker efter som snurrar runt i mitt huvud. Hundra jobbiga saker.