Många svar!
Jag ska gå in i det här med öppet hjärta och kommer förbereda mig för en jobbig tid. Denna gång gör jag det för Noras skull eftersom hon börjar skolan nästa år och behöver komma in i gruppen med de andra femåringarna som kommer hamna i hennes klass.
Skulle jag inte ha tänkt på framtiden i skolan så hade jag helt klart haft henne hemma i ett år till utan problem. Vi har det underbart roligt tillsammans och jag älskar att vara med barnen dygnet runt, varenda sekund men som sagt nu gör jag detta för Noras skull. Även om hon kanske inte kommer gilla det till en början. Hon är en hemmatjej som sin mamma. Jag trivs bäst hemma med små grupper och mycket mys, det gör Nora med.
Ska leta fram hennes sprillans nya ryggsäck hon fick förra hösten som ännu inte är använd. Den ska hon få packa själv med det hon känner att hon behöve ha med sig.
Regnkläder, vinterkläder och fleeceställ är inköpt nytt till dagisstart. Skor får hon nu när hon fyller år och vinterstövlar har hon sedan förra året som ännu passar bra. Hon har fått många nya leggings och tunkior som är sköna att röra sig i och lätta att leka i.
Allt sådant är förberett. Nu gäller det för mamma Linda at förbereda sig själv och dottern inför den stora dagen som kommer förändra våran vardag ordentligt mycket!
Det viktigaste tror jag är att du inte berättar för Nora att det känns så jobbigt för dig, sånt brukar kunna smitta av sig. Låt henne bilda sin egen uppfattning om fröknar, verksamhet osv.
Jag känner mig inte alltid nöjd med dagis, inte alls som bofinken, men mina barn trivs där och det som jag tycker är jobbigt pratar jag inte med dom om. Känner jag att det är något jag vill prata med någon om för att ventilera så pratar jag med staffan eller en vän eller självklart med en fröken. Lycka till!!
Nej jag är noga med att inte prata om min oro då Nora hör. Förut pratade vi om hennes svårigheter med förskolan och hon förklarade vad som var fel men jag hade alltid ett gott ansikte och bra ord för att locka dit henne trots tårar på morgonen.
Men denna gången hoppas jag att hon är mer redo för dagis än för 1 år sedan. Tack för lyckoönskningen, det lär jag behöva!
