Ensamt
Kanalerna funkar inte på tvn pga att antennen är kass, bara barnfilmer uppackade och barnen sover. Ingen skriver något roligt på sina bloggar och ingen rolig är inne på FB. Va gör man då en sådan kväll? Ja sitter och skriver blogg och fixar med bilder. Tänker, funderar och grubblar.
Idag satt vi i köket med Åsa, hon hade med sig bilder på Ludde från den lite mer friska tiden, sjuka tiden och tiden efter det att han gått bort. Jag vågade titta på bilderna där han ännu var "frisk" men bara där knöt sig magen. Lilla Ludde. Fick se bilden där han håller i Noras fina teckning hon gjorde till honom samma dag som han gick bort och ängeln som mamma gav honom. Det klarade jag av.
Sandra tog fram ett kort där mormor är inne och säger adjö till Ludde. Han hade blundat hela tiden och inte orkat prata något, men när mormor kom in till honom så hade han öppnat ögonen och försökt prata. Han hade väntat på sin mamma och var överlycklig att hon var där vid hans sida.
Solen låg på så kortet syndes igenom och jag tittade på det. Tårarna började rinna. Jag vet inte om det var för att Ludde verkligen såg sjuk ut eller om det var just möttet mellan mor och son som fick mig att börja gråta. Sista mötet mellan mor och son, tänk vilken sorg för mormor men samtidigt vilken lättnad och glädje för Ludde.
- Mamma är här nu! Hade mormor sagt. Bara de orden får mina tårar att rinna längst kinderna nu.
Det var som jag sa till Åsa idag när jag började gråta. Jag har inte hunnit sörja för att barnen hela tiden är med mig och inte heller har jag riktigt förstått att Ludde är borta för jag var aldrig på begravningen. Nora säger inget när jag gråter, hon vet varför och vet också att det inte är farligt om mamma ibland kan vara ledsen. Eddie tittade upp på mig med sina stora mörka vackra ögon och matade mig med sin glass. Som att han förstod.
Alla här hemma är starka och trots att tårarna ännnu rinner så börjar de glada minnena komma upp och det pratas mycket om hur Ludde var som liten. Jag lovar att han har bjudit på många skratt genom livet och han hade ett oerhört stort hjärta. Jag kan säga att jag var stolt över att ha honom som min morbror!
Idag satt vi i köket med Åsa, hon hade med sig bilder på Ludde från den lite mer friska tiden, sjuka tiden och tiden efter det att han gått bort. Jag vågade titta på bilderna där han ännu var "frisk" men bara där knöt sig magen. Lilla Ludde. Fick se bilden där han håller i Noras fina teckning hon gjorde till honom samma dag som han gick bort och ängeln som mamma gav honom. Det klarade jag av.
Sandra tog fram ett kort där mormor är inne och säger adjö till Ludde. Han hade blundat hela tiden och inte orkat prata något, men när mormor kom in till honom så hade han öppnat ögonen och försökt prata. Han hade väntat på sin mamma och var överlycklig att hon var där vid hans sida.
Solen låg på så kortet syndes igenom och jag tittade på det. Tårarna började rinna. Jag vet inte om det var för att Ludde verkligen såg sjuk ut eller om det var just möttet mellan mor och son som fick mig att börja gråta. Sista mötet mellan mor och son, tänk vilken sorg för mormor men samtidigt vilken lättnad och glädje för Ludde.
- Mamma är här nu! Hade mormor sagt. Bara de orden får mina tårar att rinna längst kinderna nu.
Det var som jag sa till Åsa idag när jag började gråta. Jag har inte hunnit sörja för att barnen hela tiden är med mig och inte heller har jag riktigt förstått att Ludde är borta för jag var aldrig på begravningen. Nora säger inget när jag gråter, hon vet varför och vet också att det inte är farligt om mamma ibland kan vara ledsen. Eddie tittade upp på mig med sina stora mörka vackra ögon och matade mig med sin glass. Som att han förstod.
Alla här hemma är starka och trots att tårarna ännnu rinner så börjar de glada minnena komma upp och det pratas mycket om hur Ludde var som liten. Jag lovar att han har bjudit på många skratt genom livet och han hade ett oerhört stort hjärta. Jag kan säga att jag var stolt över att ha honom som min morbror!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Typiskt att man inte var inloggad då :P
Men du får väl passa på att ta igen lite sömmn nu medans de är lugnt med kidsen ;)
Allt som hänt vid er nu har ja tyvärr inget att säga om, känner inte er å kan inte sätta mig in i eran situation, men ja kan dock önska er all lycka i framtiden å hoppas på de bästa för er
Trackback
