Dåligt samvete...
Jag ger ALL min tid till mina barn och leker, pysslar och umgås med dem. Jag ser till att dom har det bäst under dygnets alla timmar och jag vet att jag gör så gott jag kan och ibland bättre ään det.
Ändå så får jag dåligt samvete VARJE kväll när jag ser på barnen när dom sover bredvid mig. Jag kan tom ibland börja gråta för att jag känner att jag kunnat anstränga mig lite till i två minuter då jag istället kolla min mail eller tänkte på annat än vad barbiedockorna skulle ha på sig på den kommande höstbalen.
Alltså det låter löjligt och jag vet att jag gör otroligt mycket för mina barn och lägger all tid och energi på dem dygnet runt och jag älskar det. Men varför känner jag att det är något dom saknar, något som dom inte har som dom borde ha!? Jag kan inte ge dem mer kärlek, närhet och trygghet än vad jag gör men ändå så känner jag att jag inte räcker till och duger, bara jag.
Ett väldigt konstigt svammlande inlägg men jag vet inte hur jag ska förklara det.
kanske är något du vet att dom behöver.. men som inte DU kan ge dom!!!
Låt dina stackars barn gå på dagis! Borde vara lag på det! Gnäll inte sen när dom får svårt att få kompisar eller andra problem i skolan!!
mina stackars barn lider inte av att vara hemma med sin mamma. Jag tror inte att dom kommer ha det svårt att hitta vänner alls. Men tack för ddin tanke och åsikt!
Jag tror inteb heller att barnen lider av att vara hemma med sin mamma, men det är av den enkla anledningen att dom inte vet annat.
Sen kan ingen säga vilka "problem" det kommer ge barnen när skolan börjar. Inga eller massor ?
Faktum kvartsår dock, att i skolan är det skolplikt, vare sig man vill eller inte...
Linda! Du ger det som är viktigast till dina barn, kärlek. Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete, det finns föräldrar som inte gör hälften av det du gör ihop med sina. Ta vara på all tid du får ihop med dem för det kommer en dag då du inte behövs så mycket. Dagis behöver inte alla barn, man kan ha kompisar ändå.
Ta vara på dig och dina barn.
För 20 år sedan var det normalt att INTE ha sina "äldre" barn på dagis, när man var barnledig. Idag är man onormal om man inte vill ha barnomsorg, när man inte behöver det! Man blir ju rädd, hur ska det se ut om 20 år? Hälsa på barnen på helgerna?
De flesta i den förra generationen(idag 20 år) växte upp o fick inga problem med kompisar. De viktiga är att barnen får träffa barn i sin ålder, inte på vilken plats det sker på. Tycker synd om er att Öppna förskolan inte finns kvar i Slite, då hade säkert fler valt att ha sina barn hemma! Tiderna förändras, men inte människor behov att få känna sig älskade!
Du gör ju så mycket annat med barnen där de kan träffa och skaffa kompisar.
Som förra personen skrev, du ger dina barn det viktigaste av allt KÄRLEK och gör så himla mycket ihop med dina barn.
Kram
Maja ÄLSKAR sitt dagis, å jag skulle för mitt liv inte ta det ifrån henne. Hon har så roligt där..massor med kompisar! Å hon blir nästan sur när hon ska därifrån för det är så roligt. JAG tror...alltså...JAG..att barn BEHÖVER dagis, eller dagmamma. För att hitta sig själv..för att skaffa kompisar..för att bli en självständig person. Visst, när Maja skulle inskolas så vägrade hon dagis..hon grät å jag grät.. Men jag tror faktiskt att barn BEHÖVER träffa andra barn..å vuxna. Och Nora ska ju faktiskt börja skola snart...å då har hon ju ingen erfarenhet av stora grupper...osv..
Jag tror det kommer bli jobbigt för dig å Nora när den dagen kommer....tyvärr..
Detta skriver jag inte för att vara taskig..det är bara som jag tror å tycker.
Kramar
Självklart är det upp till var och en om man vill ha barnen på dagis eller inte.
Jag anser att Hampus behöver dagis. Han går korta dagar 4 dagar i veckan.
Jag tycker också att de är skönt att få några timmar med bara Edvin, där vi kan mysa o bara va han och jag.
Om jag hade varit du Linda så hade jag låtit Nora börja på dagis efter sommaren. det är väl hennes sista år innan hon börjar förskoleklass?
Då kommer hon in i den gruppen hon kommer gå med + att de går till skolan o hälsar på ganska mycket så barnen hinner lära känna fröknarna, de äldre barnen, bli van vid matsalen mm. När sebastian började skolan tyckte jag de var läskigare än han. Han kände sig som "hemma" eftersom han varit där flera ggr med dagis.
Så för henns skull låt henne börja efter sommaren, det är av en anledning som man får ha barnen 15 timmar gratis när dom fyllt 4.
Någon skrev att för 20 år sen var det normalt att ha sina barn hemma men då var inte sista året på dagis så förberedande inför förskoleklass som det är idag.
Jag kan ärligt säga att jag ser inte fram emot Edvins inskolning i höst med tanke på hur dagiset ser ut idag, hade gärna haft honom hemma ett tag till men vi har inte den möjlgheten pga ekonomin.
Hade de fortfarande varit bofinken, hade jag nog sett fram emot hans dagis start lika mycket som jag gjort med de andra barnen.
Detta inlägg hade inget med dagis att göra utan annat men tack för era åsikter. Nora gick på dagis i två år och det var tårar konstant i de två åren så jag har försökt för hennes skull men tyvärr ville hon inte och ingen av oss mådde bra av det. Jag har gjort mitt val att ha henne hemma så länge jag har möjligthet och jag står fr det. Dagis är skit bra för endel barn men andra trivs inte alls. Nora var en sådan som hatade det!!! Mer tjat om dagis motsäger jag mig på min blogg nu! Tack!
