lika som bär?
Mina barn är lika men ändå så olika.
Nora har alltid varit lugn, mammig och försiktig. Kommer ihåg när hon var 6 månader och vi började på musiklekis varje Tisdag. Alla andra barn hoppade och studsade i famnen på deras mamma. Riktiga vildar och jag försökte få Noras små klena ben vika sig och ta ett skutt där i knät på mig men det gick aldrig.
Hon ville hellre sitta ner och gosa med mina händer och älskade när jag gjorde rörelser till musiken på hennes mage. Hon var mycket för närhet och gos, det är hon ännu. Närhet och kroppskontakt är väldigt viktigt för henne och det visar hon tydligt då vi är ensamma. Hon kyper upp i min famn, vill ligga nära mig i sängen eller bara ha foten på mig när vi ser på bolibompa. Tror inte att hon själv märker det men jag älskar det.
Eddie är också mammig och mycket för närhet men en riktig vilde som inte är stilla i ens en sekund här hemma. De där tjocka benen skuttar och skuttar, käften är öppen och skriker av lycka då han lättar från marken!
Lägger jag ner honom på golvet, ja då är han vid en sladd eller en kontakt på två röda. Men sen när han känner att han har varit utan mamma ett tag så sträcker han upp båda armarna i luften och skriker.
Då han kommer upp så gosar han näsan mot min axel och letar sen efter storasyster och bryter ut i glädjetjut då hon möter hans blick.
Så underbara!
