royaltylove

Ibland sitter jag bara och stirrar på skärmen och försöker komma på något att skriva. Kommi in i en period nu då det inte är lika kul att blogga längre!
Oftast så bloggar jag enbart för att visa bilder. Känner inte att jag har något att ge bloggvärlden riktigt.

Är i en pissig period just nu helt enkelt. Känner mig ful fet och äckli. Kroppen är full av uslag och jag vet inte vad det är jag har fått i mig. Men det ska införskaffas plasthandskar så jag inte kommer i kontakt med bröd och anna som jag gör till barnen.

Vet ni hur jobbigt det är att gå med en hemsk klåda dygnet runt. Hur det tär på psyket och hur lät det är att tappa fokus pga det?

Varför möter jag motgångar HELA tiden?

Den här lilla damen är helt underbar, rolig, smart, söt, fin och en liten gosenalle fylld av kärlek och omtanke men i dag har hon varit ett monster. Hon har trotsat, skrikit, retat lillebror till utbrott då hon tror att jag inte ser. Hittat på bus och bara varit allmnt förbannad. Det lugnade ner sig när jag sa till på skarpen och satte mig ner och pratade med henne ordentligt. Helt slut i huvudet är jag.

Det är den kända 5-6 årstrotsen antar jag som jag läst om överallt på nätet. DEras förklaring på perioden låter som den som Nora är inne i jus nu. Hon testar mig till max. Jag är inte den som er mig till vika då hon beter sig illa. Det vet hon så oftast sluar hon tvärt då hon vet att det inte kommer någon vart ändå men idag tog det aldrig slut. Envisast vinner, och jag vann.

Min vinst var en pysselstund med barnen. Vi målade tills vi fick kramp i handen. Skrev menyer till restaurangen jag öppnade i mitt kök där barnen kom och beställde in sin middag som betod av lax.

Så i det stora hela har vi haft en rolig dag med lite inslag av tonåren!

Du lade din hand bredvid min på kudden. Ditt pekfinger smekte varje del av min hand.

Dina ögon mötte mina och för en kort sekund trodde jag att jag kunde läsa dina tankar. Se med dina ögon, känna med dina känslor.

Jag visste att här och nu var det slut. Nu var det två ord som skulle sägas och sedan var det över. Mina andetag blev kalla och hårda. De fyllde rummet med en kall dimma. Min kropp stelnade och väntade på livets undergång.

Jag stängde mina ögon. Ville inte höra det du tänkte, ville inte se det dina ögon visade.

Cirkelrörelserna du målade i min hand kändes som varma strålar i min nu iskalla hand. Dem nästan brände mig och fick mig att knyta handen kring din.

Hårt höll jag den. Inte redo att släppa. Inte redo än.

Medan jag låg där och blundade spelades en massa minnen upp för mig bakom mina ögonlock. Du var där, i mina minnen. Doften från friska rosor, nybakade bullar och en varm känsla av solsken sprider sig i alla mina organ.

Du står där och tittar på mig. Din blick säer mer än tusen ord. Precis som dem gör just nu i detta läge om jag öppnar mina ögon. Men jag är inte redo för de två orden.

Minnena får vara min tillflyktsort n stund till. Jag vill minnas den tid vi haft tillsammans.

Jag vill minnas kärleken som vi delade, kärleken vi gav.

Du står där framför mig och ler stort, sträcker ut din hand. Du håller i en blomma. En vaker blomma. En gul ros. Du gav mig en gul ros på vår första date.

Jag sträcker ut min hand. Nuddar blomman. Tar den i min hand och går ifrån dig.

Jag vänder mig om, tar korta osäkra steg. Luktar på rosen och ler. Rosen ger mig styrka och vetskap om att vi en dag ses igen. Du och jag.

Nu är jag borta. Vi är borta. Nu finns det bara du.

Dina ögon fylls med tårar. Din hand håller ännu ett hårt tag om min. Du kan inte andas, du skakar, skriker.

De två orden blev aldrig sagda. Detta är inget Hej Då. Vi ses snart igen. Jag väntar på dig.


Kastade i hop denna text nu snabbt som attan. Prosalyrik ska det vara. Missat att denna skulle vara inne idag. Så en helvtimme innen deadline kom den in. PUH!